Det är natt. Jag orkar inte spela. Klarar inte bossen.
Det är mörkt och tyst. Marie sover. Jag vill inte jobba imorgon. Jag vet inte ens om jag vill jobba mer alls.
Jo, jag vill jättegärna jobba. På en teater eller med en film. Men jag vill inte jobba där jag gör nu och jag vill inte jobba med det jag gör nu.
Jag fyller snart 30. Har inte kommit dit jag trott jag skulle vara när jag fyllde 30.
Har jag en utbildning?
Har jag en karriär?
Har jag skaffat familj?
Har jag körkort?
Fast jobb?
Svaret på samtliga är Nej. Skit i det.
Känner verkligen en stark intensiv känsla av att jag vill inte jobba imorgon. Kanske för att det är så osäkert på hur det kommer att bli. Vet bara mina tider september ut sen vet jag ingenting. Jag vet ingenting istället för att jag skulle gå på fast. Så blir det inte.
Funderar på att sätta klockan. Annars sover jag bort hela dagen och hinner inte med att softa innan jag ska iväg. Har kommit på att det är jävligt stillastående liv nu för tiden. Mitt arbete är i någon annans hem där vi tar det lugnt. Kollar film, slappar...gör det man gör i ett hem.
När jag är ledig och hemma så tar jag det lugnt. Kollar film, slappar och gör det man gör i ett hem. Fine. Det har jag inga problem med att göra när jag är ledig. Jag behöver inte fart och fläng. Men litegrann på min arbetstid behöver jag det nog. Fan, jag måste hitta jobb som skådis igen. Jag måste det. Eller hitta något väldigt roande och aktivt att göra på min fritid.
Idag vaknade jag på mitt jobb och segade igenom de två timmar fram tills jag slutade. Sen gick jag hem, tog ett bad, satt lite vid datorn och käkade frukost. Sen somnade jag och sov länge. Runt 15 tiden vaknade jag nog. Satt vid datorn tills Marie kom vid halv sju. Käkade middag, tittade på TV. Hon somnade och jag spelade en liten stund. En riktigt slapp dag...gött. Om inte alla andra dagar varit precis likadana.