Saturday

Idag har vi tömt ut nästan allt i lägenheten. Lite konstigt och lite sorgligt. Syrran var där och hjälpte till med alltanen. Eller snarare fixade hela alltanen själv. Väldigt snällt. Nu har vi massor med kartonger att gå igenom och dessutom den gamla lägenheten att städa. Min lilla (stora) etta är nu lämnad. Snyft. Men vi har en ännu finare trea nu. Varje gång jag går in i vardagsrummet blir jag imponerad att jag har det så fint. Och ännu finare blir det när vi får dit TV-bänken och TV'n.
Har nog bestämt oss nu. Det lutar verkligen åt LCD och en av de första vi tittade på. En likadan som på bilden nedan.



Sitter nu på jobbet och ska snart lägga mig. Imorgon jobbar jag ända till kl 17 vilket kan vara ganska drygt. Men sen har jag två veckor framför mig med endast två pass. Så skönt. Men nu har jag ju Vittra skolan som kan ringa in mig om de behöver hjälp. Jobbat extra där 3 ggr och sagt att jag kan och vill jobba vid behov under sommaren. Men jag hoppas att det inte blir så mycket under dessa två veckor iallafall för jag känner att jag måste vara ledig och bo in mig i lägenheten.

Cesar klarar inte av sin nya kattrappa, men jag ska sätta dit fler trappsteg så kanske det går. Han älskar ju att gå ut. Hoppas bara att han förstår att vi inte bor i ettan längre. Att den alltanen inte längre är våran.

Pratade med min halvsysters dotter (som för övrigt är ett år yngre än mig bara). Hon hade besökt min pappa (sin morfar) och han har det inte lätt tydligen. Gammal och senil. Jag har inte träffat pappa på flera år och hade typ tagit bort honom ur mitt medvetande helt men nu känner jag att jag måste gå in och hjälpa till. Han är ju ändå min pappa. Synd att äntligen få upp kontakten nu när han kanske inte ens kommer minnas mina besök. Ska försöka att iallafall gå dit en gång varannan vecka eller något.

Jag kan inte bara skita i det. Kan inte vara kall och låta pappa springa omkring utan mat med glömda räkningar osv. Visste nog inom mig någonstans att jag skulle ångra att vi inte tog upp kontakten tidigare. Mamma har gått bort och pappa är snurrig. Så muntert så. Är glad att min morbror Jan håller humöret uppe och kämpar på trots sin svåra sjukdom. I mina ögon är det han som är min fadersgestalt. Och min syster med familj är också väldigt värdefulla. Sitter och blir lite sentimental nu men så får det vara. Tänker på farsan liksom. Gammal och glömsk, senil och ensam. En dotter som har gått bort och två andra barn som han inte har kontakt med. Ensam. Vi har sagt så många ggr att vi ska ta upp kontakten och hålla den och ses oftare. Så många ggr men båda har svikit det. Nu är det dags att hålla det löftet...vare sig han är medveten om det eller inte. Nu ska jag fan ta hand om farsan.