What the fuck!!!

Strax efter att jag landat på jobb idag så ringer Marie med tråkiga nyheter. Vår lilla nya kattunge Hektor (tidiare Mendez men vi upptäckte att det var en hane så han fick döpas om till Hektor) hade hoppat ifrån krukan på piedestalen i köket och fått den över sig. Lille gubben gick bort. 11 veckor gammal. =(
Han var så busig och modig. Usch vad jobbigt. Och här sitter jag på jobb och måste ha huvudet med mig. Jag har ont i magen och kan inte tänka på något annat än katten.

Igår spelade vi minigolf på Stattena med hela familjen Marie. Mor och styvfar, syster med pojkvän och två systrar till. Efter det pizza på Torino. Gott. Men jag tyckte att jag skulle äta mer efter jag ätit upp min pizza så jag gav mig på både Maries och Malins. Fuck, vad mätt jag blev. Efter det åkte Susanne, Daniel och Sara med oss hem och kollade film. Hot Rod. Mycket rolig.

Men fy vad drygt att vara på jobb igen på ännu ett 24 timmarspass. Klockan visar halv tolv och jag har varit här sedan 9 imorse och ska vara här till 9 imorgon bitti. Inget solsken, har ingen aning om vad vi ska göra idag och har varken lust eller ork att göra något. Speciellt inte när herren här oftast inte vill göra något heller. Jag vill hem och begrava Hektor och trösta Marie.

Men detta jobbet är inget man bara kan gå hemifrån om man inte mår bra. Då jag är enda personalen måste jag ringa in någon annan om jag ska kunna gå. Och då två är bortresta och en jobbade igår och en annan ska jobba imorgon återstår bara en att ringa. Och hur stor är chansen att hon kan hoppa in sådär bara idag? Ganska liten antar jag.