Onsdagen

Somnade gott på soffan tills Marie kom hem, cyklade ner till Jan och käkade färdigmat från ICA. Inte sådan där fryst från findus utan färsk kyld mat. Jan åt fläskfile med potatis och dragonpuré, Marie tog lax med pasta och citronsås och jag gav mig på marockanska köttbullar i tomatsås med cous-cous. Gott. Lite små portioner bara.
Sen gick vi och tränade Box. Jo, tack så mycket..otränad nybörjare rakt in i värsta passet. Det var hopprep, sit-ups, hopp och studs om vartannat. Skuggboxning och boxning på mitsar. Efter att ha suttit hos Jan och tryckt i oss mat sen en massa vetefläta och mazarin var man ju nog pigg på sånt. Marie skadade sin nagel och började blöda och (tyvärr) blev det min räddning. Jag strök det passet från mina kommande dagar på gymmet. Men kanske gå på det igen sen när man kommit lite mer i form.

Hemma vart det lite massage, massa prat om gamla teatergruppen, New York och annat smått och gott. Sedan somnade fröken sambo gott i soffan framför Mindfreak.
Jag gjorde något som jag inte gjort på väldigt länge vilket är att laga mat mitt i natten. Halv ett ställde jag mig och kokade spaghetti och stekte kabab. Mycket gott. Cesar den galningen är helt galen i spaghetti så han fick en del som han slurpade i sig. Söt han är.
Sitter nu här med min snus och njuter av mättnaden.
Snart blir det sängen och se klart Striking Distance som jag somnade ifrån igår.

Imorgon är det jobb igen. Det finns nog ingen jobbigare tid än dagen innan man ska jobba. Det är inte ens lika jobbigt när man ska jobba samma dag eller ens när man är på jobbet. Dagen innan ångesten är märklig. Jag ska ju liksom inte jobba nu, så njut av ledigheten istället för att ha ångest över att jobba imorgon. Märkligt.